Beteendekonsult – en ny behandlarroll

Istället för att låta psykologisk behandling av psykisk ohälsa vara en eget behandlingsspår på vårdcentralen kan vi alltså försöka integrera våra psykologiska behandlingsinsatser i hela vårdcentralens arbete. Ett konkret sätt att göra det är att låta vårdcentralens psykolog eller kurator delvis arbeta som ”beteendekonsult” till vårdcentralens övriga medicinska behandlare.

Rent praktiskt kan det gå till på följande sätt:

  1. Den medicinska behandlaren gör en första bedömning och hänvisar sedan patient till vårdcentralens beteendekonsult.
  2. Beteendekonsulten gör en snabb bedömning och rekommenderar patienten en förändringsplan.
  3. Därefter återkopplar beteendekonsulten rekommendationen till den medicinska behandlaren.
  4. Patienten går hem och omsätter förändringsplanen och återkommer vid behov.

Psykologen och kuratorn avsätter alltså en eller flera ”drop-in” tider varje dag där övriga medicinska behandlare kan hänvisa sina patienter. Vid dessa tider erbjuds inte en fullständig psykologisk behandling utan endast en kortare konsultation på 15-30 minuter som fokuserar på små genomförbara beteendeförändringar. Önskar patienten återkomma för en eller två uppföljande samtal går det bra. Denna behandlingsmetod kallas vanligtvis för Fokuserad ACT.

Målet med detta arbetssätt att förbättra möjligheterna till diagnos och fokuserade psykologiska behandlingsinsatser av inte bara psykiska problem utan alla former av beteenderelaterad ohälsa som diabetes, övervikt och höga blodfetter. Samtidigt kan den medicinska behandlaren behålla sitt patientansvar och får direkt återkoppling om hur behandlingsinsatsen går. Beteendekonsulten påbörjar alltså inte någon mer omfattande psykoterapi i detta skede. Dock kan patienter med större behov med fördel ställas i kö till en mer regelrätt psykoterapi.

Ökat beteendefokus hos all personal

Psykisk hälsa handlar såklart om hur våra patienter mår, men vägen till dit är ofta genom att hjälpa patienten att förändra sina beteenden. Ett bra metod att göra detta är därför att öka beteendefokuset hos all personal på vårdcentralen.

Här följer fyra förslag på hur detta kan gå till.

Interna föreläsningar

Ett sätt att öka beteendefokuset på vårdcentralen är att ”beteendekonsulten” regelbundet håller i kortare föreläsning för övrig personal om hur man kan arbeta med psykisk ohälsa. Rent praktiskt kan detta ske i anslutning till APT eller på andra administrativa tider. Föreläsningar kan vara ett tidseffektiv metod att  sprida generell kunskap. Samtidigt finns risken att denna typ av generella utbildningsinsatser inte upplevs som relevant för alla närvarande. Området psykisk ohälsa är brett och ofta är kunskapsnivån hos övrig personal väldigt varierande. En utmaning är därför att hitta ett upplägg som blir intressant för alla.

”Minihandledning”

Ett annat sätt att öka personalens beteendefokuset är att beteendekonsulten regelbundet frågar sina medarbetare vilka patienter de upplevt som svåra och om det finns något de behöver hjälp med. Beteendekonsulten kan sedan avsätta några minuter på att ge en rational för hur man kan arbeta med detta problem, precis som om det varit en patient. Då dessa ”minihandledningar” direkt handlar om en aktuellt problem som medarbetaren hamnat i så ökar relevansen med ökat engagemanget som följd.

Lära ut en ”nyckelfras” för beteendefokus

Ett nyckelbeteende för att direkt öka beteendefokuset hos medarbetare är att uppmuntra dem att fråga sina patienter med psykisk ohälsa följande fråga:

”Vad skulle du ha gjort annorlunda om du inte hade dessa problem?”

Denna enkla fråga resulterar ofta i ett samtal om konkreta beteenden som patienten skulle vilja göra om inte ”problemet” fanns. Nästa steg blir då att uppmuntra patienten att ändå pröva att utföra beteendet. Om det hjälper och patienten lyckas förändra sitt beteende, då behövs ingen vidare åtgärd. I de fall det inte går så är det ingen skada skedd, utan frågan kan då ses som en bra ingång till ett fortsatt arbete tillsammans med beteendekonsulten.

Lär ut fyra funktionella frågor

En mer avancerad variant är att lära personalen i att tänka ”funktionellt” genom att exempelvis ordna en kortare workshop där all personal får träna att använda följande frågor:

  1. Vad är problemet? Vad skulle du vilja få hjälp med?
  2. Vad har du prövat för att hantera problemet?
  3. Hur har dina strategier för att hantera problemet fungerat? Vilka konsekvenser har detta lett till?
  4. Vad har dina strategier ”kostat” dig? Vilka negativa konsekvenser har det lett till?

Denna enkla funktionella analys kan för många patienteräcka för att komma vidare, särskilt för de med subkliniska besvär. För patienter där inte detta räcker så finns beteendekonsulten där som backup, antingen genom ”minihandledning” till medarbetaren eller genom att patienten bokas in på en konsultation.