Diagnostisering

Diagnostisering

Inom vården finns i dagsläget två diagnostiska system, ICD-10 och DSM-IV (och DSM-V är på intåg). DSM-IV koder används ofta inom psykiatrin och i vetenskapliga sammanhang mendan ICD-10 oftast används i vardagssjukvården, bl.a. på läkarintyg för sjukskrivning. Detta gör att diagnossystemet ICD-10 blir det mest användbara inom primärvården.

Vem har rätt att ställa diagnos?

Rätten att ställa diagnos inom hälso- och sjukvårdens område är inte reglerad i någon författning. I allmänhet är det oftast läkare som gör det men i praktiken kan dock all sjukvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens. Här har också legitimationsyrken som till exempel psykologer, sjuksköterskor och arbetsterapeuter en särställning eftersom de genom sitt särskilda yrkesansvar själva får ta ställning till om de innehar formell och reell kompetens för olika arbetsuppgifter.

Utifrån detta resonemang är det därför rimligt att legitimerade psykologer och psykoterapeuter ställer diagnoser i primärvården, i de fall där detta är till fördel för patienten. Dock är det alltid arbetsgivaren som i slutändan avgör vilka regler som ska gälla på en viss arbetsplats.

Diagnoser med ICD-10 koder

Här följer några av de diagnoser som vi anser vara lämpliga att använda inom ramen för en psykologmottagning i Primärvården. Särskilt använder vi de ”ospecificerade diagnoserna” (som är markerade i fetstil i tabellen nedan).

En ospecificerad diagnos räcker ofta som underlag till sjukskrivning. För att kunna påbörja en psykologisk behandling behöver vi ändå göra en problemkonceptuaisering. Vinsten med att lägga tid på att ställa en specifika diagnos blir därför relativt liten, åtminstone i en primärvårdskontext.