Primärvårdsanpassade behandlingar

Primärvårdsanpassade behandlingar

Hur ska vi utforma våra psykologiska behandlingar i Primärvården? En fälla som är lätt att hamna i är att automatiskt utforma alla behandlingar utifrån en förutfattad förväntning om hur en ”riktig” terapi ska gå till.

Det kan exempelvis handla om att…

• vi alltid måste träffa våra patienter 45-minuter en gång i veckan.
• alla patienter alltid måste lägga minst en timme om dagen på att göra sina hemuppgifter.
• målet med behandlingen alltid ska vara att patienten blir fri från sina symtom. (För det är ju det som vår evidens oftast handlar om).

Men kanske är det inte alls så att denna utformning av psykologisk behandling passar våra patienter? Inte heller är det säkert att denna utformning ryms inom ramen för våra befintliga resurser. Om alla patienter ska komma en gång i veckan tio veckor i sträck så kommer vi kanske inte hinna behandla alla som vill få vår hjälp utan att få köer.

Sambandet mellan köer och behandlingsmetod

Egentligen handlar det om en ganska enkel ekvation:

1. Med en viss behandlingsmetod…
2. hinner vi behandla ett visst antal patienter…
3. med ett visst antal resurser!

Får vi köer betyder det att ekvationen inte går ihop. En enkel lösning på detta är att öka resurserna (punkt 3). Svårigheten är att detta sällan är en lösning vi som kliniker har möjlighet att påverka.

En annan lösning är att se patienterna som ett problem (punkt 2). ”Vi har för mycket patienter!!!”, tänker vi. Men inte heller detta är något som vi alltid kan påverka. Visst kan vi försöka mota patienterna i grind, eller hänvisa dem till någon annan. Men risken är att detta enbart löser problemen på kort sikt. För vad börjar hända när alla andra också motar sina patienter tillbaka till oss? Denna strategi medför också att vi börjar se våra patienter som ett problem.

Så det som återstår är att förändra våra behandlingsmetoder (punkt 1). För detta är faktiskt en fråga som vi själva äger möjlighet att påverka. Så utifrån detta resonemang är problemet inte att vi har för lite resurser, eller för många patienter. Problemet är istället att vårt nuvarande sätt att arbeta och våra nuvarande behandlingsmål inte stämmer överens med vad vi har möjlighet att göra.

Primärvårdsanpassade behandlingar

Så vad är egentligen ett realistiskt sätt att utforma psykologisk behandling i primärvården? Här finns det många olika faktorer vi kan behöva ta hänsyn till. (Läs mer om forskning om psykologisk behandling.)

Patienters önskemål

Vissa patienten vill komma en gång i veckan, för andra passar det bättre med två gånger i månaden eller ännu mera sälla. Vissa patienter har tid och motivation att göra hemuppgifter varje dag, för andra ligger motivationsnivån snarare vid en gång i veckan, precis innan nästa session.

De flesta patienten har målet att må bra. För många innebär detta att bli av med sina symtom, men också att leva ett rikare liv, uppnå något specifikt mål eller leva det liva man drömmer om. Här kan vi som behandlare ibland behöva lägga lite arbete för inte sällan krockar dessa två mål med varandra. För om målet enbart är att bli av med sina symtom finns ofta enklare sätt än att gå i terapi. Exempelvis att fortsätta med undvikandebeteenden som fungerat bra på kort sikt.

Vårdcentralens resurser (och begränsningar)

Behandlingens utformning behöver också anpassas till vilka resurser som finns på vårdcentralen. Hur långa behandlingar har vi egentligen möjlighet att erbjuda? Ska vi fokusera på att ge många kortare behandlingar eller färre längre?

Vi behöver också fundera på vilka kompetenser som finns på vårdcentralen? Har vi många eller få behandlare? Hur långa köer har vi? Finns det tillgång till olika typer av gruppverksamhet? Kan vi erbjuda internetterapi? Vilka andra vårgivare har vi möjlighet att remittera våra patienter till? Osv…

Vi måste göra våra behandlingar realistiska!

Så, innan vi sätter igång med behandlingsarbetet behöver vi stanna upp och fundera kring vilka mål som faktiskt är realistiska!

• Vad vill egentligen våra patienter ha hjälp med?
• Vilka möjligheter har vi att ge denna hjälp?