Vad menar vi med effektivitet?

Vad menar vi med effektivitet?

När vi säger att vi vill skapa en “effektiv” vård kan vi egentligen mena två olika saker.

Resurseffektivitet

Vi kan ha som mål att vi ska använda våra resurser på ett så effektivt sätt som möjligt.

Exempel: Vi skapar en slimmad vårdcentral med minsta möjliga personalstyrka som klarar av att ge patienter vård.

Resurseffektiviteten är alltså ett mått på hur mycket en viss resurs används under en specifik tidsperiod. Vid hög resurseffektivitet används alla resurser maximalt. Våra tidböcker är alltid fullbokade och samtliga lokaler används på ett optimalt sätt.

Flödeseffektivitet

Vi kan ha målet att flödet av patienter ska “flyta” så effektivt som möjligt.

Exempel: Vi skapar en vårdcentral där vi alltid har resurser att direkt ge alla patienter den vård de behöver.

En vårdcentral som kan erbjuda tid för behandling inom två dagar har högre flödeseffektivitet än en vårdcentral som har fyra månaders kö. Flödeseffektiviteten är alltså ett mått på hur mycket ”värdeskapande” aktiviteter som pågår under en specifik tidsperiod.

Det är viktigt att komma ihåg att det alltid är patientens/kundens behov som avgör vad som är värdeskapande aktivitet och därmed vad som utgör flödeseffektivitet!

Borde inte en kombination vara det bästa?

Självklart är det så, en verksamhet med både hög utnyttjande av resurser och god tillgänglighet där patienter snabbt får vård utan onödig väntan skulle vara det perfekta. Vi kan illustrera detta med följande graf.

Variation begränsar effektiviteten

Problemet är att det i praktiken är omöjligt att uppnå både hög flödeseffektivitet och hög resurseffektivitet! Anledningen är att det i nästan alla flöden finns en viss naturlig variation som hindrar oss att nå ”det perfekta läget”.

Det är detta som Niklas Modig och Pär Ahlström benämner “effektivitetsparadoxen” i sin bok med samma namn.

Större variation ger lägre effektivitet

Om det alltid kommer en patient var femtonde minut till en drop-in mottagning och varje patientbesök tog precis en kvart skulle vi med lätthet kunna uppnå det “perfekta läget”. Alla patienter skulle kunna få behandling direkt och ingen personal skulle behöva sitta sysslolös. Både flödeseffektiviteten och resurseffektiviteten skulle vara maximal.

Problemet är att det i verkligheten sällan är så enkelt. Ibland kommer det många patienter och varje besök tar lång tid, ibland kommer få patienter och besöken går fort. För att uppnå maximal flödeseffektivitet kommer vi därför att behöva en viss överkapacitet vilket leder till att vår personal ibland kommer att sitta sysslolös. För att istället uppnå hög resurseffektivitet behöver vi ibland låta patienter vänta i kö.

Vi måste alltid prioritera!

Det räcker alltså inte med att försöka göra vården effektivare. Vi måste dessutom bestämma oss för vilken typ av effektivitet vi vill prioritera!

Men för att förstå varför det är på detta sätt behöver vi först lära oss något om hur flöden fungerar.