Biblioterapi

Sverige har varit något av ett förgångsland i utvecklingen och tillämpningen av internetbaserad KBT. En variant av detta är biblioterapi där patienten får tillgång till behandlarmaterial via en bok, istället för via internet. Dock räcker det sällan med att enbart ge patienten en självhjälpsbok för att få behandlingseffekt. Forskning från bl.a internetbehandling visar att en god bedömning och tillräckligt behandlarstöd också är en viktig del i behandlingen och sannolikt en förklaring till de goda effekterna av denna typ av behandling.

Räkna på tidsåtgången!

Ett tips vid införandet av biblioterapi är dock att sätta sig ned och räkna på tidsåtgången. För även om biblioterapi vid första anblicken kan verka effektiv så är det inte alls säkert att det är det.

Eftersom vi vid biblioterapi skickar hem patienten en längre period utan uppföljning så kan vi behöva göra en mer omfattande bedömning jämfört med om vi exempelvis arbetar med en primärvårdsanpassad kbt behandling. Detta riskerar i vissa fall ta längre tid än vad det skulle ta om vi började behandla direkt.

Följande exempel kan illustrera vad vi menar.

Antar ett patient söker för nedstämdhet. Först får hen träffa en läkare för en första bedömning på 45 minuter. Därefter får patienter träffa en psykolog på ett vägledade samtal på 30 minuter och därefter ytterligare ett samtal på 45 minuter för fördjupad bedömning där patienter som kan tänkas passa för biblioterapi får med sig en bok hem att arbeta med. Därefter bokas två uppföljningar in på 30 minuter vardera, en efter fyra veckor och en efter åtta veckor.

Total tidsåtgång för detta blir 2,5 timmar, vilket motsvarar tidsåtgången för en kortare primärvårdsanpassad behandling. För vissa patienter kan detta absolut vara det bästa, men vår erfarenhet är också att flera patienter inte blir helt nöjda med att först komma på tre samtal och sedan enbart få en självhjälpsbok i handen.

Det vi hellre rekommenderar i dessa fall är att integrera behandlingen med bedömningsprocessen och låta patienten börja läsa boken, kanske efter första samtalet, och sedan vid andra samtalet kan man diskutera om patienten upplever boken som relevant eller inte.