Syfte

Vad är syftet med bedömning?

En vanlig fråga är hur vi i vården kan göra bra bedömningar. Detta är något vi kommer diskutera senare i detta kapitel. Men innan vi ger oss på att försöka besvara den frågan behöver vi klargöra varför vi egentligen gör en bedömning. Vad är syftet?

Låt oss därför börja med att diskutera en bedömnings syfte ut tre olika perspektiv; patientens, vårdcentralens och behandlarens.

Patientens perspektiv

Hur skulle du då vilja bli mottagen om du sökte hjälp för ditt psykiska mående?

Under arbetet med att bygga upp vår mottagning har vi ställt just denna fråga till våra patienter. De svar vi fått har inte varit särskilt uppseendeväckande. De flesta patienter svarade något av följande.

När jag kontaktar min vårdcentral önskar jag:

få en snabb tid
träffa någon som lyssnar och tar mina problem på allvar
träffa någon som förstår min situation/problem och vet vad som går att göra åt det
få veta varför jag mår som jag mår
få en behandling som hjälper mig att må bättre

Under bedömningssamtalet är min uppgift som behandlare att ta reda på om de problem patienten söker hjälp för går att behandla. Men samtidigt är bedömningen också patientens första möte med oss. Under bedömningen ska patienten ta ställning till om jag som behandlare är någon som går att lita på och har den kompetens som krävs för att kunna hjälpa patienten.

Ur ett patientperspektiv har alltså en bedömning två huvudsakliga syften:

Att jag som patient ska få tillräckligt med information för att avgöra om jag vill påbörja en behandling
Att jag som patient ska kunna ge tillräckligt med information så att min behandlare ska kunna avgöra om en behandling (psykologisk och/eller medicinsk) kan hjälpa mig

Bedömningen handlar alltså att ge både patient och behandlare bra förutsättningar att välja (eller inte välja) en lämplig behandling.

Vårdcentralens perspektiv

Vårdcentralen har uppdraget att erbjuda vård till alla (listade) patienter. Uppdraget omfattar både de patienter som just nu befinner sig på mottagningen, men också de patienter som står i kö och väntar på att få en tid. Eftersom vårdcentralens samlade resurser sällan räcker för att tillgodose alla patienters behov blir bedömningen, ur vårdcentralens perspektiv, ett tillfälle att “sortera” och “prioritera” vilka patienter som ska få (och inte få) vård samt fördela dessa på lämpliga behandlingar. Det finns många faktorer som behöver vägas samman.

Vårdcentralen har som mål att kunna:

erbjuda många tider för nybedömning så att tillgängligheten är hög så att de patienter som söker vård ska få snabb hjälp.
samtidigt erbjuda många tider för återbesök så att patienter kan få en bra behandling.
göra noggranna bedömningarna så att inget viktigt problem missas.
samtidigt göra snabba bedömningar så att många patienter får en bedömning.

Ur ett vårdcentralperspektiv vill vi alltså, å ena sidan, prioritera kvalitet och god vård – samtidigt som vi vill prioritera kvantitet och tillgänglighet (vilket också är god vård)!

Behandlarens perspektiv

När vi i egenskap av behandlare genomför våra bedömningar hamnar vi ofta mellan dessa olika värderingar. Vi vill kunna se varje patient och göra en bra bedömning, samtidigt som vi vill “spara tid” för att hinna ge patienten en bra behandling. Dessutom behöver vi också tänka på de patienter som står i kö för att träffa oss.

Särskilt den sista punkten är viktig att komma ihåg! För Primärvården är uppdraget att hjälpa alla patienter och inte bara de patienter som råkar stå först i kön. För privata mottagningar (med patienter som själva betalar) eller i behandlingsstudier där uppdraget är forskning uppstår inte samma problem eftersom dessa mottagningar inte har samma “samhällsansvar” som den offentliga vården.

Slutsats

Många olika behov och önskemål står alltså emot varandra och att prioritera mellan dessa är självklart inte enkelt. Ändå kommer vi hela tider att behöva göra det, och det oavsett om vi väljer att prioritera med eftertanke eller bara låter det “bli som det blir”. Att inte vilja prioritera är ju i slutändan också en prioritering!