Personcentrerad vård
Personcentrerad vård börjar med patientens berättelse: vad personen vill ha hjälp med, vad som är viktigt i livet och vad hen hoppas ska bli annorlunda. Tillsammans använder vi sedan patientens kunskap om sitt liv och vår kliniska kunskap för att skapa en hjälp som passar. Betydelsen av detta lärde jag mig tidigt i mitt arbete som psykolog.
Vad vill patienten egentligen ha hjälp med?
Under mitt första år som PTP-psykolog träffade jag en patient som sökte hjälp därför att det var stressigt på arbetet. Jag gjorde en noggrann bedömning med MINI. Patienten uppfyllde kriterierna för flera olika diagnoser, bland annat social ångest.
Jag minns att jag nästan blev lite glad. Jag hade nämligen precis läst en ny evidensbaserad behandlingsmanual för social ångest. Äntligen fick jag möjlighet att använda den i praktiken. Dessutom tänkte jag att om vi behandlade den sociala ångesten skulle problemen på arbetet förmodligen också minska. Så jag föreslog att vi skulle arbeta med den sociala ångesten.
Patienten protesterade inte. Vi genomförde behandlingen från början till slut. Jag mätte symtomen före och efter behandlingen och gjorde ett fint stapeldiagram på datorn. Resultatet såg riktigt bra ut. Den sociala ångesten hade minskat tydligt.
Jag minns att jag gick till min PTP-handledare ganska nöjd. Jag hade gjort en strukturerad bedömning, valt en evidensbaserad behandling och mätt utfallet. Dessutom hade behandlingen fungerat.
Min handledare tittade länge på diagrammet utan att säga något. Sedan tittade hon upp och frågade lugnt:
– Mattias, vad var det egentligen patienten ville ha hjälp med?
Frågan träffade mig i magen. Jag visste att hon hade rätt. Vi gick tillbaka till journalen. Där stod det tydligt. Patienten hade inte sökt för social ångest. Patienten hade sökt därför att en konflikt på arbetet skapade stress och ångest.
Plötsligt såg jag hela behandlingen med andra ögon. Jag hade gjort nästan allting ”rätt”. Ändå var jag inte längre säker på att jag hade hjälpt patienten med det som personen faktiskt sökte hjälp för.
Jag hade behandlat rätt diagnos, men kanske fel problem.
Den handledningen förändrade mitt sätt att tänka. Sedan dess är en av de första frågorna jag brukar ställa vid ett nybesök:
– Vad vill du ha hjälp med?
Det är en enkel fråga. Men svaret hjälper mig att förstå vad patienten hoppas ska bli annorlunda – och vad vården faktiskt behöver bidra till.
Vad innebär personcentrerad vård?
Diagnoser räcker inte hela vägen
En diagnos beskriver ett mönster av symtom. Den hjälper oss att förstå vilka problem patienten kan ha och vilka behandlingar som brukar fungera. Men diagnosen berättar inte vad just den här patienten vill få förändrat.
Två patienter kan ha samma diagnos men vilja ha hjälp med helt olika saker. Den ena kanske framför allt vill kunna gå tillbaka till arbetet. Den andra vill kunna sova, orka träffa sina vänner eller klara av att åka buss igen.
Det betyder inte att diagnoser eller evidensbaserade behandlingar blir mindre viktiga. De är en viktig del av vårt kliniska arbete. Men diagnosen behöver vägas samman med patientens mål, behov, livssituation och egen förståelse av problemen.
Två olika utgångspunkter
Ett sätt att förstå personcentrerad vård är att jämföra två olika utgångspunkter:
| Behandlingscentrerad utgångspunkt | Personcentrerad utgångspunkt |
|---|---|
| Vilken behandling passar den här diagnosen? | Vad vill den här patienten ha hjälp med? |
| Vi börjar i de behandlingar verksamheten erbjuder. | Vi börjar i patientens behov, mål och livssituation. |
| Diagnosen styr i första hand valet av insats. | Diagnosen vägs samman med patientens behov, förutsättningar och önskemål. |
| Patienten erbjuds en behandling. | Hjälpen utformas tillsammans med patienten. |
Det betyder inte att ett behandlingscentrerat arbetssätt alltid är fel. I en specialistverksamhet med ett tydligt avgränsat uppdrag kan det vara både rimligt och effektivt. I primärvården möter vi ofta patienten tidigare, innan det är tydligt vad personen behöver. Då behöver vi börja med att förstå vad patienten söker hjälp för.
Betyder det att patienten väljer behandling?
Personcentrerad vård beskrivs ibland som att patienten ska få välja behandling. Jag tycker att det är för enkelt.
Tänk dig att en patient söker för psykisk ohälsa och får välja mellan fem olika självhjälpsböcker. Patienten har fått välja – men vi har fortfarande inte tagit reda på vad personen vill få förändrat. Kanske är det sömnproblemen som begränsar livet mest. Kanske är det långvarig smärta, ensamhet efter en separation eller en konflikt på arbetet.
Personcentrerad vård börjar därför inte med ett val mellan färdiga behandlingar. Den börjar med en dialog där vi tillsammans försöker förstå vad som är viktigast att förändra. Först därefter kan vi prata om vilken hjälp som passar.
Hur arbetar vi personcentrerat i praktiken?
Personcentrerad vård är inget särskilt behandlingsprogram. Det är ett sätt att tänka som präglar hela vårdkontakten. Jag brukar börja med patientens egen berättelse och försöka förstå:
- Vad tänker patienten själv om sina svårigheter?
- Vad önskar patienten ha hjälp med? Vad hoppas patienten ska bli annorlunda?
- Är patienten orolig över något? Vad skulle hända om inget ändrades?
- Vilka resurser och hinder finns i patientens liv?
- Vad är patienten motiverad att göra? Vad har patienten förmåga att göra?
I dialogen bidrar jag med min kliniska kunskap, min erfarenhet och det vi vet om olika behandlingar. Patienten bidrar med kunskapen om sitt liv, sina mål och sina förutsättningar. Personcentrerad vård innebär alltså inte att patienten ensam bestämmer behandlingen. Den innebär inte heller att jag ensam avgör vad som är bäst. Vi skapar planen tillsammans.
Ibland landar vi i en etablerad psykologisk behandling. Ibland handlar det om några rådgivande samtal, en avgränsad insats eller hjälp av en annan profession. Ibland är den viktigaste hjälpen att hitta ett första steg framåt. Det viktiga är inte att alla patienter får samma insats. Det viktiga är att hjälpen passar den människa som söker vård.
Personcentrerad vård handlar inte om att hitta rätt patient till behandlingen. Den handlar om att skapa rätt hjälp för den patient som söker vård.
Lär dig mer om personcentrerad vård här:
- Patientlag (2014:821). Se särskilt 5 kap. 1 § om att vården så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten.
- GPCC: Om personcentrerad vård. Göteborgs universitets centrum för personcentrerad vård beskriver patientberättelsen, partnerskapet och dokumentationen som centrala delar.
- Ekman I, Swedberg K, Taft C med flera. Person-centered care – ready for prime time. European Journal of Cardiovascular Nursing. 2011;10(4):248–251.
- Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform. Här förtydligas bland annat att vård i samråd med patienten inte innebär att patienten ensam bestämmer vilka insatser som ska genomföras.