Primärvårdens grunduppdrag i sex delar
Primärvården möter en stor del av befolkningen och tar hand om vanligt förekommande fysiska och psykiska vårdbehov. I hälso- och sjukvårdslagen sammanfattas primärvårdens grunduppdrag i sex delar. Här tänkte jag gå igenom vad de innebär och ge några exempel på hur de kan märkas i det praktiska arbetet.
En gemensam nationell grund
Primärvårdens grunduppdrag beskrivs i 13 a kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen. Där sammanfattas sex delar som regioner och kommuner särskilt ska ansvara för inom primärvården.
De sex delarna ger en gemensam nationell grund för primärvårdens uppdrag. De är inte en fullständig beskrivning av allt som ingår i primärvårdens arbete. Uppdraget påverkas också av andra bestämmelser och av hur primärvården organiseras lokalt och regionalt.
Grunduppdragets sex delar
1. Möta vanligt förekommande vårdbehov
Primärvården ska tillgodose vanligt förekommande fysiska och psykiska vårdbehov.
Det kan handla om akuta besvär som infektioner och mindre skador, men också om långvariga sjukdomar som diabetes och högt blodtryck. Vi möter också patienter med exempelvis sömnsvårigheter, oro, depression, långvarig smärta och stressrelaterade besvär.
Patienten behöver inte veta vilken diagnos hen har eller vilken vårdnivå som är rätt innan hen söker vård. Primärvården behöver kunna göra en första bedömning och ta ställning till vad som behöver hända härnäst. Att kunna börja innan hela bilden är tydlig är en viktig del av primärvårdens generalistuppdrag.
En patient kan behöva information eller råd. En annan kan behöva behandling, omvårdnad, rehabilitering eller uppföljning. När vårdbehovet kräver särskilda resurser eller någon annan särskild kompetens behöver patienten få hjälp vidare.
2. Se till att vården är lätt tillgänglig
Primärvården ska vara lätt att nå. Patienten ska kunna komma i kontakt med vården, få en första bedömning och få hjälp vidare.
I praktiken räcker det inte alltid att vården går att nå. Informationen behöver också gå att förstå och den insats som erbjuds behöver vara möjlig för patienten att använda.
En behandling kan vara väl vald, men ändå svår att genomföra om besökstiderna inte fungerar, informationen är otydlig eller upplägget inte tar hänsyn till patientens funktionsförmåga och livssituation. Tillgängligheten påverkas därför både av hur verksamheten organiseras och av hur hjälpen utformas för den enskilda patienten.
Kravet på tillgänglighet hänger också ihop med primärvårdens ansvar för hela befolkningens tillgång till vård. Verksamheten behöver vara tillgänglig både för de patienter som får vård idag och för dem som kommer att söka senare.
3. Arbeta förebyggande
Primärvården ska erbjuda förebyggande insatser utifrån både befolkningens behov och den enskilda patientens behov och förutsättningar.
Det kan handla om vaccinationer, stöd kring levnadsvanor eller att tidigt uppmärksamma tecken på försämrad hälsa. Förebyggande arbete kan riktas till grupper i befolkningen, men också vara en del av vården för en enskild patient.
I det psykosociala arbetet kan det exempelvis innebära att uppmärksamma en utveckling där stress, sömnproblem och minskad aktivitet börjar påverka patientens funktion. En tidig insats kan då minska risken för att problemen blir mer omfattande.
4. Erbjuda rehabiliterande insatser
Primärvården ska erbjuda rehabilitering utifrån patientens individuella behov och förutsättningar.
Rehabilitering handlar om att hjälpa patienten att återfå eller bevara sin förmåga att fungera efter sjukdom, skada eller en längre period av ohälsa. Målet behöver därför inte alltid vara att alla symtom ska försvinna.
För en patient kan det viktigaste vara att kunna återgå till arbetet. För en annan kan det handla om att orka sköta vardagen, återuppta fysisk aktivitet eller börja göra sådant som ger livet mening.
Vilken rehabilitering som behövs beror på vad patienten har fått svårare att göra och vilken förändring som skulle göra störst skillnad i vardagen. Det är en del av att arbeta med personcentrerad vård.
5. Samordna vården när det behövs
Patienter med flera samtidiga behov kan få hjälp från olika professioner och verksamheter. Då behöver insatserna ibland hållas ihop för att vården ska bli begriplig och fungera som en helhet.
Primärvården ska samordna patientens insatser när det är mest ändamålsenligt att samordningen sker där. Det kan innebära att olika professioner på vårdcentralen planerar vården tillsammans. Det kan också handla om samverkan med specialistvården, kommunala verksamheter eller andra aktörer.
Det betyder inte att primärvården alltid ansvarar för all samordning. Men vi behöver uppmärksamma när patientens insatser inte hänger ihop och bidra till en tydligare plan när det ligger inom vårt uppdrag.
6. Möjliggöra medverkan i forskning
Primärvården ska möjliggöra medverkan vid genomförande av forskning. Det innebär att verksamheten behöver skapa förutsättningar för forskning i primärvården.
Det kan exempelvis handla om att verksamheter deltar i forskningsstudier eller ger patienter möjlighet att få information om studier som pågår i primärvården. Att själv delta som forskningsperson är frivilligt.
Primärvårdens patienter har ofta flera samtidiga problem och passar inte alltid in i en tydligt avgränsad diagnos eller behandling. Därför behövs forskning som utgår från de patienter och arbetsvillkor som finns här.
Källa
- Hälso- och sjukvårdslag (2017:30). Se särskilt 2 kap. 6 § och 13 a kap. 1 §.