Välkomna patienten och sätta ramar

Så har det blivit dags för det första bedömningssamtalet. Vad behöver man tänka på här?

Här kommer vi att gå igenom hur vi vanligtvis brukar inleda våra behandlingar. Naturligtvis kan det variera mellan olika patienter och mellan olika behandlare.

Förberelser

Vi har enbart några få sekunder på oss att göra ett gott första intryck. Det är viktigt att vi tar vara på det tillfället! Det kan vara bra att påminna sig om är att även om den patient jag precis ska träffa är den ”tjugoelfte” nya patienten den här månaden, så är kanske jag den första psykolog eller kurator som patienten någonsin träffat! Så även om det är kort om tid mellan patienter är det viktigt att vi lyckas återfokusera – varje gång!

Här följer en kort checklista över möjliga förberedelser:

  • Läsa senaste journalanteckningen (särskilt stycken som handlar om planering och eventuella pågående behandlingar)
  • Memorera patientens för- och efternamn
  • Torka av tavlan om det behövs
  • Plocka undan från skrivbordet
  • Ta ett djupt andetag – se till att ”landa” här och nu

Hämta patienten

Därefter är det dags att gå att hämta patienten och samtidigt göra ett första intryck. Här kan det vara bra att stanna upp en stund och fundera på vilket intryck vi egentligen vill att våra patienter ska få av oss när vi träffas för första gången? Hur vill vi uppfattas?

Känna på dagsformen

När man ropat upp patienten och är på väg tillbaka till mottagningsrummet kan man även passa på att känna av patientens ”dagsform” genom att försiktigt kallprata.

– Gick det bra att hitta hit (till vårdcentralen eller till mottagningens väntrum)?
– Vilket väder…
– Jag hörde att du träffat vår läkare…

En bra gest är också att erbjuda patienten ett glas vatten (om det är varmt eller de har stressat) eller en kopp kaffe (om det är tidigt på morgonen eller de ser trötta ut). Kanske passar detta inte in i den traditionella ”psykologrollen” men samtidigt kan det vara ett tydligt  sätt att visa omtanke.

I mottagningsrummet

  • Visa tydligt var patienten ska hänga av sig eventuella kläder och var patienten ska sitta.
  • Slå på den röda lampan till mottagningsrummet.
  • Sätta sig i ”terapistolen” vid nybesök (eller framför datorn vid återbesök för att i början av sessionen kunna stämma av föregående veckas hemuppgifter från den öppna journalen)
  • Ta ett andetag och fokusera…

Välkomna patienten

Vad säger man då när patienten väl är inne i rummet? Här är det viktigt att ha en tydlig tanke om vad man ska säga, för det sätt vi inleder vår första session kommer att sätta en förväntning för hur resten av behandlingskontakten kommer vara.

– Välkommen hit! Jag heter AA och arbetar som psykolog/kurator här på vårdcentralen.

Det kan även vara bra att åter stämma av patientens dagsform, och kanske också validera och normalisera eventuell oro eller nervositet.

– Innan vi sätter igång tänkte jag bara fråga hur det känns att vara här idag?
– Lite nervöst? Det är vanligt. (normalisera)
– Är det första gången du träffar en psykolog?

Sätta ramar

Ok. Nu har patienten kommit in i rummet och förhoppningsvis ”landat” både fysiskt och mentalt. Nu är det dags att sätta en tydlig ram för hur samtalet (och resten av behandlingskontakten) ska utformas. Vår erfarenhet är att det är betydligt enklare att hålla ramarna under en eventuell fortsatt behandling om man initialt gjort det istället för att patienten direkt får börja prata på utan några egentliga riktlinjer för vad samtalet ska innehålla. En del patienter (som kanske gått i terapi tidigare) kan ha en förväntning på hur en behandliung går till som inte stämmer med den metod som du vill arbeta efter.

– Idag är det vårt första samtal och det mål jag tänker mig med dagens samtal är att vi tillsammans ska ta reda på hur jag/vi (om det finns ett team) kan hjälpa dig! Så när du går härifrån idag är målet att du ska ha med dig en plan för hur du kan må bättre.
– Och den här planen kan se ut på många olika sätt. För vissa patienter kan det vara råd eller ”psykologisk verktyg” man får ta med sig hem och prova, och då är det här den enda gången vi ses. Andra patienten vill komma tillbaka en eller flera gånger och arbeta vidare med det vi pratar om idag. Och för ytterligare andra så kan vi planera in en hel behandling, vanligtvis i grupp men ibland även individuellt. Och ytterligare andra kan få bättre hjälp någon annanstans så då har vi möjlighet att skicka en remiss.
– Hur låter det?

Här svarar de flesta patienter ”det känns bra”. Gör patienten inte det kan det vara bra att kort fråga vilka förväntningar patienten har på det första samtalet.

Sammanfatta det du vet

En behandling är ett jämlikt samarbete mellan dig som behandlare och din patient. För att ni ska kunna göra detta på ett så bra sätt som möjligt är det en fördel om du som behandlare börjar sammanfatta det du initialt vet om patienten. Då vet ni båda vad ni behöver prata om och sammanfatta det du vet!

– Jag vet att du träffat vår läkare NN som bokade in en tid hos mig. Jag har pratat med henne och fått veta att du lider av smärta sedan några år tillbaka och på den senaste också känt dig allt mer nedstämd. Men jag skulle ändå vilja höra från dig hur du beskriver din livssituation och de problem du brottas med, och först också höra lite om hur ditt liv ser ut just nu? Är det ok?
– Jag har läst i din journal att du själv ringt hit till vårdcentralen och söker hjälp för att du inte kan sluta oroa dig. Och jag kommer fråga mer om det, men först skulle jag vilja veta lite mer om dig och om din nuvarande livssituation. Så är det ok att jag börjar med att ställa lite frågor kring detta, så kommer vi in på varför du söker hur sedan?
– Nu vet jag inte så mycket om dig. Om du börjar med att kort beskriva varför du söker hit?

Ett tips: Rollspela

Ett tips kan vara att rollspela tillsammans med en kollega för att undersöka hur mycket information det egentligen går att ta in som patient? Försök att hitta några meningar du kan säga som både passar dig – och dina patienter.

Kanske låter det överflödigt och lite opersonligt att på detta sätt ”repa in” standardrepliker för att inleda en behandling. Självklart får det inte bli stelt och oflexibelt. Samtidigt kan det vara bra, särskilt de tillfällen du som terapeut kanske inte är på topp, eller de gånger patienten är nervösa och kanske ”laddade” att direkt börjar berätta om varför de sökt hjälp.